Posts Tagged ‘Café Opera’

Tidskapsel 2003: Backstage på Café Opera

4 september, 2008

Hej mina darlings!

Tusen miljoner ursäkter för min långa tystnad, som berodde på en massa olika saker – sjukdom i familjen, Finals, en komplex internationell flytt där jag rationaliserade bort fyra lägenheter för att flytta in i en femte. Men nu är allt det där över, jag fick en First i betyg (högsta! Woo!), har experimenterat med sömnmedicin (fint att det finns, hoppas jag inte behöver det igen) och börjat lära mig danska (genom att läsa danska X-Men, men ändå).

Alla mina stackars bloggar har lidit, så klart, och mitt huvud är explosionsfyllt av tyck, men just idag ska jag faktiskt lägga ut ett reportage jag gjorde för ganska precis fem år sedan till en Krogbilaga i Nöjesguiden. Artikeln går inte att hitta på nätet längre så here goes: Werner Vögeli som Twin Peaks -figur, svaret på frågan om kockars fruar får laga mat, outgrundliga diskare, en melankolisk jätte och högtflygande dialog i de mörka valven.

2003: Backstage på Café Opera:

FETTKLUNSEN

Vid midnatt utbrister ett gräl i kulisserna på Café Opera. Egentligen har köket stängt för en timme sedan, men kockarna städar själva också, tvättar ugnar och golv och väggar, skrubbar arbetsbord, kör iväg disken i stora vagnar, slipar bort fettstänk runt spisarna med våld och stålull. De är trötta nu och tjafsar med varann i det där tonfallet man har strax innan det blir allvar och någon får en stekslev i ögat.
— Jag tycker att jag inte behöver göra det, för jag gjorde det frivilligt igår, säger garnityrkocken vasst.
— Och jag tycker att ”frivilligt” betyder en uppoffring, men du gjorde ju det bara för att vi inte var färdiga och du inte orkade vänta, säger stekkocken aggressivt.
Sous-chefen erbjuder sig att göra det. Han har högst rang och det är inte hans tur och det vet de andra. De tittar uppbragt på en liten vagn av metall. Fettvagnen. I den har de hällt allt frityrfett från idag. De här är killar som fördjupar sig i inälvsmat utan att blinka, pillar regelbundet på levande kräftor och ostron och mal djur köttkvarnen som den naturligaste saken i världen. Det finns bara en sak de inte kan hantera, och det är fettklunsen, som skvimpar och dallrar i sin lilla stålvagn.
De yngre kockarna gör sten-sax-påse. Förloraren tvinnar en rutig handduk runt ett av handtagen och drar ut vagnen ur det tvättvattensångande köket. Vagnen är mycket låg och han är böjd i en konstig vinkel. När han försvinner nedför den vitkaklade korridoren slafsar hans steg ensamt mot det klibbiga golvet. Varje kväll vid midnatt måste någon släpa iväg den äckliga lilla vagnen till källaren under Operakällaren. Varje kväll går han med en blick som om han inte förväntade sig att klara det med livet i behåll.

(more…)