Archive for maj, 2007

Lite homosexuellt så länge

29 maj, 2007

Jag vet, jag har varit helt osynligt ett tag – det är mycket som händer just nu. Sista delen av Det känns som fredag går fredag 22.30 i tvåan, och jag tror det blir fantastiskt. Vi har Maia Hirasawa och Miss Li på plats och de spelar tillsammans som två vårfriska änglar.
På torsdag är det sista gången filmrecensioner i Sisuradios Studio Sisu (därmot pratar jag vidare, lite nyvaknare och babbligare, på Vakna! på The Voice på fredagar). Och idag har två av mina kunder i tidskriftsvärlden lagt ner. Vad är oddsen för en panskandinvisk våg av plötslig tidningsdöd?

Men EFTERSOM jag har bloggat så segt på sistone tänkte jag rekommendera två helt andra saker från några av Sveriges överlägset bästa skribenter – Bögjävlar och Fly.
(more…)

Emovision Song Contest

12 maj, 2007

Före röstningen går i gång vill jag bara säga en sak: vi är i hockey-final. Det är något som många finländare påminner sig själva om just nu. Att det kan vara så att vi är tillbaka i zero points -träsket, men vet ni vad, vi har inte skämt ut oss med den här sändningen, och vi kan fortfarande spela hockey.

Nu går det väl som det går, så jag sammanfattar blixtsnabbt: årets Eurovision Song Contest var, precis som temat ”true fantasy” antyder, hälften gothdrottningar, hälften nycirkus. Kan Verka verkligen vara från Ukraina? För hon är ju uppenbarligen morsa till megafongycklarna från Norrköping – Sirqus Alfon.

Det dominerande instrumenten i kväll var trummor och etnofela, och den vanligaste accessoiren den galna blicken. Halvvägs igenom släppte också den finska turistindustrin äntligen greppet om sargen. Ja, Finland har snö och vakar och höstlöv, och ute på landsbygden ser vi ut som arbetets hjältar i Dziga Vertovs filmer. Men i städerna är det Cirkus Cirkör för hela slanten: min verklighet är mycket bättre reflekterad av rastaprogrammerare, metalbäbisar på Tuska-festivalen och ungdomar som somnar framför dataskärmarna på Assembly (lite som Dreamhack).
(more…)

Passa er jävligt noga för Matthew Pearl

12 maj, 2007

Vad är det MED mig? Varför läser jag inte omslagen på böcker som jag köper? Det är fanimej ett beroende och alldeles särskilt på bokrean. Ruset som infinner sig är inte helt olikt att shoppa böcker på fyllan, vilket som bekant är min andra stora svaghet.

Till mitt försvar: jag vet vad jag är intresserad av. Om en hardcover med spänstig 1300-talshistoria eller en detektivroman med anknytning till historiska personer går för under hudralappen har jag mycket svårt att stå emot. Men vid Gud, ibland borde man ha ögonen med sig.
(more…)

Fulast i Europa

11 maj, 2007

Det är ingen risk, Emma, även om tanken är kittlande. Din man kommer aldrig att upptäcka mig eftersom finnarna är Europas fulaste folk.

Det är inte jag som tycker det. Eller så här – jag tycker att vår nivå av grooming lämnar en del övrigt att önska, och visst checkar majoriteten av oss in sitt sinne för mode i vinterförrådet tillsammans med reggaeskivorna i september. Men nu när schlagern har startat, och vi verkligen vinnlägger oss om att visa upp oss från vår bästa sida, har domen fallit, och juryn är enig: finländare är fula.

Det var de små kluriga filmerna i semifinalsändningen, ni vet de som skulle visa upp våra nationella särsdrag, vår enviset, tystlåtenhet (gäller inte mig personligen), vår kärlek för design, vår snö och våra kantareller. Jag skämdes inte när jag såg dem, tvärtom tyckte jag de var ganska fina. På sin höjd lite tråkiga, lite onödigt varma, men det är ju ändå ingen som utgår ifrån att Eurovisionen ska vara edgy.
(more…)

Min konservativa fascination

5 maj, 2007

Jag läste Susanna Popovas Överklass från Lind & Co. Jag har inte läst de Kullenbergska böckerna, som alla tycker så mycket om (jag ska). De lär ska säga väldigt mycket mer. Och en vän till mig sade att svagheten med Överklass var att intervjuerna står för sig själva, utan analys. Det tycker jag är styrkan. Sådant som jag annars hade avfärdat som banalt blir tokviktigt när det upprepas i intervju efter intervju.

Jag är fascinerad av kodorden de tio intervjuade överklassmänniskorna nämner som centrala för sin identitet: hyfs. Bordsskick. Förmågan att känna sig bekväm sociala situationer av alla de slag – utom, får man förmoda, situationer där vissa människor håller tummen för högt (eller är det för lågt?) på gaffeln.
(more…)

Konsten att dö

1 maj, 2007

Det tog mig ett år att lyssna igenom den oförkortade audiobokversionen av Barbara Tuchmans A Distant Mirror – The Calamitous Fourteenth Century. Tuchman är min favorithistoriker, och jag behövde ett underhållande och lättillgängligt sätt att få en uppfattning om kulturen i Frankrike och England i slutet på 1300-talet. Det är jävlig lite hundraåriga kriget i nordiska skolor, kan man bara konstatera när man pluggar vid Oxford med folk som uppfattar perioden som praktiskt taget närhistoria, och det är kanske inte så konstigt när man tänker på vilket kulturellt u-land Sverige var på den tiden.

Det intressanta är att alldeles nu, bara de senaste dagarna, så brännde det liksom till i texten. I de sammanfattande kapitlen på slutet, någonstans med start från korståget mot sultanen ungefär, var det som om varje ord var relevant för vår samtid. Det finns ju de som anser att man i framtiden kommer att tala om Det Europeiska Kriget som en period från mitten på artonhundratalet till slutet på kalla kriget (fingers crossed). Hundraårskriget way back when var lite som vårt nittonhundratalskrig – det kom och gick i etapper, men med fruktansvärda följder för alla involverade. De hade inte massförstörelsevapen, men nog pesten, som slog ut generationer av européer, och en övertygelse om världens undergång som bara växte när man kom in på fjortonhundratalet (och kunde motiveras med relativt rationella argument i deras världsbild).

Samhället stod på brinken av två enorma kommunikationsgenombrott – tryckpressen och litteratur på folkspråket. Det stora hotet mot Europa, ansåg allt fler i makteliten, utgjordes av islam, som bemöttes med korståg motiverade i praktiken av geopolitik men formellt sett av religiösa hänsyn. Enligt liknande principer gick man vid varje väpnad konflikt, vad eller vilka saken än gällde, man ur huse för att banka på judarna – det blev man generellt aldrig straffad för, och det var ju så himla praktiskt om man råkade sitta i skuld till de enda som fick utöva bankverksamhet.
(more…)